Vi skall väl alla komma överens,eller?

Varför är vi svenskar så konflikträdda?Jag och kompis hade en diskussion om det.Han anser att det är bättre att stå med mössan i hand än att taga en konflikt och reda ut problem som hotar att överskugga allt annat.Hur skall svensken bli konfrontations vän?Utan att kallas "illojal","svekful" och "idiot"?

Några förslag? Är detta ett arv från socialdemokrateran under 90 år?"Är du inte med oss,är du emot oss?" Individualitet,kreaktivitet och fräscha ögon, ja ni förstär, bromsas av en kollektiv gegga som kletar sig fast och hotar att förgöra oss.Jag kommer att tänka på dne gamla slogan som rådde under 90-talet:"Free You Mind And The Rest Will Follow"

Jag är liberal i mitt tänkande,var människa avsvarar själv för sina handlingar,vi kan inte få till förnyelse om vi inte börjar med oss själva.Är jag en blåögd idiot som tycker detta?Titta bara på Sverige efter valet,medborgare som röstar höger för att visa sitt missnöje ångrar sig då de måste fatta egna beslut.Det var visst inte så roligt utan bidrag,nu måste de ju jobba!Kanske medborgare i andra länder har rätt?Svensken är stel och konflikrädd.Vi talar om vad som skall förändras men mycket litet sker för att det skall bli bättre.

Jag tycker att tar man på sig en uppgift skall man fullfölja den och inte springa omkring och leka Gestapo eller KGB i människors vardag för det vinner inte på.Det är upp till varje individ att dra sitt strå till stacken, sedan går man samman och redovisar vad man åstakommit.DET är sättet förändring skapas på.

Alla är vi olika och det är först då vi ser dessa olikheter som en tillgång verklig förändring kan komma till stånd.Eller?

-Monica.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0